Syster C

När jag hämtade lillskruttan på dagis idag fick jag höra att hon verkat lite låg idag. Ingen feber eller så men lite lättretad och gnällig. Hon sjöng och babblade på som vanligt hela vägen hem men när vi suttit i soffan och tuttat en liten stund så kände jag att hon började bli alldeles jättevarm. Vis av erfarenhet "visste" jag att fan, hon har öroninflammation. Tryckte tom lite på öronen och hon blev jätteledsen så då var det bekräftat. Akuttid hos doktorn men han tittade i öronen och det var inte inflammerat! Va?!? Snacka om att jag blev förvånad. Men jätteglad såklart, en till antibiotikakur är det sista vi vill ha just nu... Fick ta ett stick i fingret också, det var inte populärt. Jäklar, vad det blöder på småttisar! Jag som nu vant mig vid gamlingarna där man måste pressa som bara den för att få fram en endaste droppe, men här bara rann det. Stackarn blev ju jätterädd, och värre var det när sköterskan skulle sätta på plåster. Sånt har hon ju aldrig haft förut...  Är iallafall himla tacksam att de har receptfria läkemedel på Maxi, det blev att åka dit och inhandla nässpray för att förebygga att det blir nåt skit i öronen, samt flytande Ipren. Flytande ja, för nu har hon bestämt att hon är för stor för suppar. Jag förstår henne... Hon nickade tom när jag sa att då måste vi ta drickmedicin i spruta istället, det är okej nu. Tycker så synd om lilla skrutten, kan hon inte bara få vara frisk jämt?