Skilsmässa - biverkningar
2011-01-25 | 10:14:51
Skilsmässan (eller bara hela situationen) har en del biverkningar.
Mycket vanliga (>1gång i veckan):
- Shopping. Både jag och min divorcée har blivit köpgalna. Han har bland annat köpt svindyra skor. Jag köper gardiner, glas, påslakan, inredning till nya lägenheten. Kläder har införskaffats. Jag som aldrig varit speciellt intresserad av teknikprylar blev plötsligt besatt av tanken på att ha blåtandsheadset så jag köpte ett. Har jag råd med allt detta? Nej. Men det är ju reatider. Jag kommer ha ännu mindre råd sen. (rättfärdigandetänk, I know, bror...)
- Korta och långa utflykter. Jag har lyckats åka till och övernatta hos bästisen i Nynäs, bästisen i Linköping, mamman i Tumba och systern på Söder mycket mer frekvent än förut. Och Lava har oftast följt med så hon har också fått träffa massa kompisar extra mycket. Även J har gjort utflykter och träffat sina (och mina) och Lavas kompisar flera gånger än vanligt.
Ganska vanliga (>1 gång i månaden):
- Alkohol. Jag har nog druckit mer vin den senaste månaden än jag gjort sammanlagt det senaste året. I mitt fall innebär inte det särkilt mycket iallafall, men det märks ändå en signifikant skillnad.
- Rensningsbegär. Jag river och rotar, slänger och lagar, packar om, skänker bort och sorterar.
Undrar om det kommer gå över?
Lite praktik och lov och dagbok...
2011-01-12 | 13:52:16
Praktiktiden på Ortopediska Huset lider mot sitt slut. Det känns både skönt och tråkigt på samma gång. Kommer sakna alla... Kanske kommer få jobba lite där sedan ändå, så fullständigt adjö är det ju inte, men ändå.
Det bästa är iallafall att nu är alla andra uppgifter klara! Slutbedömning, klinisk examination, journalföringsarbetet, reflektionsträffarna, allt! Bock, bock, bock i listan:-)
Jag ska bli bättre på att säga att jag är jäkligt bra. Det fick jag höra både i telefon av min vän rörmokaren igår och av läraren på reflektionsträffen idag. Hon sade att hon vi var så himla duktiga och utvecklades så ovanligt mycket som yrkesmänniskor och privatpersoner i och med praktiken. Det känns ju ganska skönt att höra, och ännu skönare att jag faktiskt håller med... Fuck jante, jag är bäst!
Nästa vecka är jag faktiskt ledig (förutom en liten omtenta dårå, men den låtsas vi inte om). Jag och Lava ska passa på att träffa alla favoriterna, först damerna Svensson-Taavo i Nynäs i helgen, och sedan tar vi tåget till Linköping på onsdag och gosar ihop oss med familjen Johansson.
För er som undrar hur separationen fortskrider så kan jag tala om att jag nu skrivit kontrakt på Valla-lägenheten och får flytta in den 1 april, så så ser planen ut om jag inte hittar nåt billigare och snabbare. Lava har fattat grejen och vet att vi ska få en till lägenhet som jag ska bo i jämt och hon halvtid.
Hon pratar mest om att hon vill ha en Pippisäng i den lägenheten så om nån hittar några fina påslakan (alternativt tyg på metervara) med Pippi på så får ni gärna säga till:-)
Intimvarning på följande:
Lava har nu även blivit så stor så hon slutat tutta! Jag är ju en sån där hippiemorsa som ammat ungen i två och ett halvt år utan att skämmas, men nu började det kännas påfrestande, särskilt som att vi kommer vara ifrån varandra mer än förut och det är ju ganska bra om man slipper mjölkstockning och grejer. Dessutom bra om jag och Jonas kan natta på samma premisser.
Alltså, det var dags! Vi har pratat om ett tag att när man blir tillräckligt stor så smakar mjölken inte gott längre. Så på nyårsafton, i sällskap av mosterellas och typkusinerna så provade hon att tutta men det var plötsligt inte gott?! (Tack Stop&grow sluta bita på naglarna-medel...) Lava lyfte blicken mot mig och började tokskratta! Tack och lov, jag hade varit så nervös att hon skulle förtvivlad. Jubel och grattis till att ha blivit stor följde och hon blev ganska stolt:-) Hon provade några gånger till under kvällen, konstaterade "inga goda tuttar, jag är stor nu" och tog nappen och kramades istället.
Efteråt har det gått jättebra. Hon kikar ner i tröjan ibland och säger "Hej tutten!" men hon verkar inte vara ledsen för att de inte är goda längre. En positiv sak är att hon har blivit så gosig! Förut rev och slet hon i tröjan så fort hon satt i knät, men nu gosar och kramas hon lugnt och harmoniskt. Jättemysigt för oss alla:-)
