Syster C

 

I onsdags blev det ett besök hos kusinvitamin Amanda på StudieCare så att Lava skulle få tillbaka synen. Hon började likna en sån där hund man inte längre ser var ögonen sitter nånstans på. Så här glad och nöjd var hon efteråt :-)

I fredags var vi ju som sagt på Underbara Barn-mässan i Älvsjö. Det var jättetrevligt som alltid, massa fina och bra saker att titta på. Nu är ju Lava äntligen så stor att hon börjar uppskatta alla aktiviteter också så det blev lite pyssel, lite bollhav och klättring (och ramlande...).

Allra bäst var att vi fick med oss Emelie och Greta:-)


Lite bilder från dagen....

Hur skulle vi klara oss utan vår fantastiska bärsjal? Fortfarande ett av de bästa sätten att bli lugn och harmonisk på. In i sjalen och  promenera en stund i en konstant kram. Inte blir det tungt heller. Alla småbarnsföräldrar, nuvarande som blivande, skaffa en!

Idag sade ungen: "Jag ängskar dig, mamma, jag ängskar dig..."

Igår ville Lava helt plötsligt sova i sin egen säng. Visst, hon ville att jag skulle ligga bredvid, men ändå. Kändes lite snopet att sedan gå och lägga sig i stora sängen utan henne...

På ett sätt känns det lite kul ändå, att kunna knäppa alla "barn måste sova i egen säng från början, annars kommer du få dela säng med dom tills de flyttar hemifrån"-förespråkare på näsan. Vi har gjort det vi har känt har varit rätt, nämligen att lita på att hon själv kan bestämma när hon är redo för ett sånt steg. Och det kunde hon! Då slipper man bråka och domdera. Dessutom får man lyxen att gosa ihop sig med världens goaste unge på nätterna. Skulle aldrig vilja vara utan det, även om det innebär att man ibland sover med ett ben rakt över halsen, eller får en mardrömsspark i magen.

Som tur är kom hon över till vår säng efter några timmar så jag kunde sova ordentligt:) Men hon har verkligen börjat bli stor nu, det får inte gå för fort....

I förrgår "nattade" vi lillskrutt i två timmar. Vilket innebär att vi borstar tänderna, läser saga på pottan, tar på pyjamas och en glad unge traskar själv in med nallen under armen och lägger sig i vår säng och säger: "Dagsosova", helt lugn. Sedan börjar kalaset. Det är som att kudden innehåller amfetamin eller nåt. Hon hoppar, studsar, står på huvudet, sjunger alla sånger hon kan, måste ha lite vatten, måste hämta Ozzy, måste räkna alla pinnarna på sängkarmen, måste tutta lite. Somnar nästan, upptäcker att hon håller på att somna, börjar om med alla sånger, vill åka rutchkana på mammas ben osv osv. Hon är inte arg eller ledsen eller så, har bara verkligen inte tid att sova. Och jag och J, vi säger att: "Nu vill jag att du lägger dig ner och blundar, nu ska vi sova. Det är jättemysigt att höra dig sjunga men vi får göra det mer i morgon...." Två timmar tog det, har väl varit mellan en och en och en halv timme senaste tiden. Det frestar på tålamådet!
Igår struntade jag i att man borde sova i sängen så vi fixade all tandborstning och sånt, lade oss i soffan och jag läste min tidning. Lava ville ligga hos mig och tutta och det fick hon såklart, och pang, hon sov på en halvtimme:-) Alla sätt är bra utom de dåliga...

Mörk choklad är gott! (och kladdigt)

När jag hämtade lillskruttan på dagis idag fick jag höra att hon verkat lite låg idag. Ingen feber eller så men lite lättretad och gnällig. Hon sjöng och babblade på som vanligt hela vägen hem men när vi suttit i soffan och tuttat en liten stund så kände jag att hon började bli alldeles jättevarm. Vis av erfarenhet "visste" jag att fan, hon har öroninflammation. Tryckte tom lite på öronen och hon blev jätteledsen så då var det bekräftat. Akuttid hos doktorn men han tittade i öronen och det var inte inflammerat! Va?!? Snacka om att jag blev förvånad. Men jätteglad såklart, en till antibiotikakur är det sista vi vill ha just nu... Fick ta ett stick i fingret också, det var inte populärt. Jäklar, vad det blöder på småttisar! Jag som nu vant mig vid gamlingarna där man måste pressa som bara den för att få fram en endaste droppe, men här bara rann det. Stackarn blev ju jätterädd, och värre var det när sköterskan skulle sätta på plåster. Sånt har hon ju aldrig haft förut...  Är iallafall himla tacksam att de har receptfria läkemedel på Maxi, det blev att åka dit och inhandla nässpray för att förebygga att det blir nåt skit i öronen, samt flytande Ipren. Flytande ja, för nu har hon bestämt att hon är för stor för suppar. Jag förstår henne... Hon nickade tom när jag sa att då måste vi ta drickmedicin i spruta istället, det är okej nu. Tycker så synd om lilla skrutten, kan hon inte bara få vara frisk jämt?