Syster C

Jag ser mig själv som en rätt så stark person. Jag har varit med om mycket, har en hel del erfarenheter de flesta lyckligtvis slipper, och jag har alltid klarat av det. Då kan man ju tycka en skitsak som ett mail fyllt av negativ kritik från uppsatshandledaren borde rinna av som vatten på en gås men icke. Tokpsykbryt! All stress från de senaste veckornas praktik, sömnbrist, kontrollbrist, studentekonomi och massa privata evenemang blev toppat av detta mail och det faktum att det nu känns som vi ligger sjukt mycket efter, och det fick bägaren och ögonen att rinna över.
Tack älskade F för att du fångar upp mig när jag faller<3

 

I onsdags blev det ett besök hos kusinvitamin Amanda på StudieCare så att Lava skulle få tillbaka synen. Hon började likna en sån där hund man inte längre ser var ögonen sitter nånstans på. Så här glad och nöjd var hon efteråt :-)

Det känns lite som att man överkompenserar lite åt båda hållen när man är varannan vecka-förälder.

Förra lördagen, som var en Lavalördag stod jag och Lava klockan halv elva och bakade bullar, med degen som jag redan hunnit göra eftersom jag var uppe vid åtta. Vi hade ätit frukost, jag var duschad och påklädd och löste melodikrysset samtidigt med bullbaket och hade dessutom en givande konversation med Lava och vem som lär vem baka egentligen.

I morse (Lavalös lördag) vid samma tid låg jag fortfarande i sängen med tre olika påsar onyttigheter bredvid mig och läste ut Ann Söderlunds senaste bok och vägrade gå upp trots att F lockade med nybryggt kaffe.

Strosade runt på Stadium en stund och tittade på jackor åt Lava. Hör bakom ryggen expediten prata med annan kund: "Jaha, vilken färg ska det vara, pojke eller flicka?"   *suck*