För en tid sedan i en av våra genusdiskussioner så berättade min kompis om sin dotter Märit och hennes dagiskompis Zack. De hänger ihop jämt på dagis, leker och pratar. Då och då håller de varandra i handen. Därför har personalen på dagiset bestämt att de är kära i varandra. Så nu är de dagis lilla kärlekspar. De gillar ju varann och är av olika kön så då måste det ju vara så. Eller?
Då undrar jag lite försynt om min dotter är lesbisk? För hon brukar krama Amanda ibland när de ses på dagis på morgonen, och sist när vi var hemma hos Alice så höll de varandra i händerna och dansade jättemycket. Så då måste ju de vara kära. Eller?
Måste vi pracka på våra barn heteronormen ända från dagis? Är det konstigt att vissa skäms och inte vågar tala om sin eventuella homosexualitet när de blir blir äldre, om de redan på dagis (och tidigare än så) blir så inpräntade i hur man ska och inte ska vara?
Och
inspirerad av Bambi frågar jag dessutom, är det konstigt att det finns så mycket svartsjuka i förhållandena nuförtiden, när man från början får lära sig att en kille och en tjej inte kan vara kompisar utan att de automatiskt måste vara kära i varandra om de umgås?