Syster C

Jag var på bröllop nu i helgen. Två vänner från KTH-tiden gifte sig , det var jättefint och mysigt. Vi var några stycken från Ingenjörssektionen Haninge där, det är alltid så mysigt att träffa dem igen. Man pratar gamla minnen och drömmer sig tillbaka.

Jag var en sån där overall-människa. Trodde aldrig att jag skulle bli det men jag fastnade så totalt i kårgemenskapen så efter ett halvår stod jag där i min ockraröda overall täckt med tygmärken. Jag minns den tiden med glädje.
Jag kom till Björns (kårlokalen) första gången aug-02 som alldeles nybliven nolla, blyg och förvirrad och jag slogs så av den värme som fanns där.
Alla var nördar. Alla var outsiders nånstans ifrån. Alla var lite konstiga. Och alla (nåja, nästan) var så himla öppna, snälla och godhjärtade. Man togs emot med öppna armar precis som den man var, alla var liksom accepterade.

Det känns helt sjukt när jag tänker på att det är åtta år sedan nu och det faktum att jag bara var nitton år när det begav sig. Ryktena säger att stämningen inte är riktigt lika bra nuförtiden, men jag hoppas att det bara är rykten och inget annat...

Jag kommer alltid minnas mina år på KTH med värme i hjärtat.